Det är dags för ett rättvist pensionssystem

• Efter ett långt arbetsliv med jämn inkomst ska man få en allmän inkomstgrundad pension som motsvarar 62 procent av lönen.
• Avgiften till den allmänna pensionen behöver höjas med minst 2–3 procentenheter. 
• Det bör införas en regel för automatisk överskottsutdelning, en gas, i pensionssystemet. 
• Bakomliggande inkomst ska ligga till grund för pensionen vid sjukdom och arbetslöshet.

• Byggnads och LO föreslår ett arbetslivstillägg i pensionssystemet som kopplas till antalet arbetade år.
• Garantipension och inkomstpensionstillägg ersätts med detta högre arbetslivstillägg. Långa arbetsliv kommer att löna sig mer än i dag. 
• Den som har arbetat i 40 år ska kvalificera till fullt arbetslivstillägg och andra får en andel som står i proportion till hur många år de har arbetat. Om det är mer fördelaktigt ska garantipension och inkomstpensionstillägg gälla enligt dagens regler.
• Arbetslivstillägget ska kunna tas ut tidigast vid riktåldern eller från den lägsta pensionsåldern om man har arbetat i minst 44 år.
• Arbetslivstillägget ska ge ett rejält avtryck i plånboken. För den som är ogift föreslås det årliga arbetslivstillägget bli 1,86 inkomstbasbelopp minskat med 58 procent av beräkningsunderlaget och för den som är gift föreslås det årliga arbetslivstillägget bli 1,7 inkomstbasbelopp minskat med 58 procent av beräkningsunderlaget.

Ett behovsprövat försäkringssystem är det bästa sättet att ge ekonomisk trygghet till den som har nedsatt arbetsförmåga och därför inte kan arbeta fram till riktåldern. Det skapar en trygg övergång mellan arbetsliv och ålderspension utan att den enskilde förlorar ekonomiskt.

• Behovsprövad övergångspension bör gälla från 60 års ålder. Åldersgränsen bör inte räknas upp med riktåldern.
• Bevisbördan på den försäkrade måste vara rimligare än i dagens sjukersättning. Varaktigheten i den nedsatta arbetsförmågan ska bedömas utifrån en realistisk tidshorisont.
• Ersättningsnivå och pensionsrätter ska baseras på den faktiska bakomliggande inkomsten från när man arbetade. Ersättningen ska räknas upp med inkomstutvecklingen i samhället, inte prisernas utveckling.
• Även personer som arbetat i anpassade anställningar ska omfattas av försäkringen för tidig pension, till skillnad från vad som gäller i dagens äldreregler i sjukersättningen. 

Riktålderns konstruktion behöver omprövas. Ett längre liv betyder inte självklart ett friskare liv och en ökad arbetsförmåga. Hälsan i den äldre delen av befolkningen förbättras inte i samma takt som medellivslängden ökar.

Byggnads och LO kräver att inga ytterligare höjningar av riktåldern genomförs förrän:

• Beräkningsmodellen för uppräkningen av riktåldern förändras så att den speglar utveckling av hälsa och livslängd i breda grupper.
• Det finns ett tryggt och fungerande  system på plats för dem som inte klarar att arbeta hela vägen.

Riktåldern är inte en fast pensionsålder, men för grupper som haft låga inkomster är den kraftigt styrande eftersom det är först vid riktåldern som man kan få del av garantipension och grundskydd i övrigt.

Det blir omöjligt för många med låga inkomster att gå i pension tidigare än så. Det gäller även för stora grupper av arbetare som har kommit ut tidigt på arbetsmarknaden och haft långa arbetsliv, men haft låg lön eller arbetat ofrivillig deltid.

Pensionssystemets flexibilitet vad gäller pensionsålder är i praktiken ofta förbehållet höginkomsttagare. Det är inte rimligt. Valfriheten i pensionssystemet måste stärkas genom en tidigare rätt till garantipension efter ett långt arbetsliv.

• Byggnads och LO föreslår att garantipension och det av LO föreslagna arbetslivstillägget ska kunna tas ut från den lägsta pensionsåldern för den som har arbetat minst 44 år.