Rutinerad trio minns tillbaka och blickar framåt
81 år, lite drygt. Så mycket erfarenhet tappade Byggnads Väst på ett bräde när ombudsmännen Dan Berggren, Ingemar Rönn och Hans-Erik Lidén gick i pension i tät följd i slutet av året.
Jag stämde träff med trion för att få en tillbakablick och funderingar kring hur Byggnads måste utvecklas in i framtiden.
Stekoset studsar mellan väggarna på The old Beefeters in vid Linnégatan i Göteborg. Det är sista tisdagen i december. Dan och Ingemar är redan på plats och har beställt in varsin alkoholfri öl. Bitburger som sig bör. Hans-Erik tar en likadan när han kommer.
På menyn finns Stekt rimmat fläsk med raggmunkar och lingonsylt, alternativt krämig löksås och kokt potatis, eller en specialkombo med alla tillbehör som stammisar känner till.
– Raggmunkar, kan man få kombon?, undrar Ingemar.
– Raggmunkar, samma, säger Dan.
– Raggmunkar. Jag får väl ta samma jag också då, säger Hans-Erik.
Tyvärr har servitören inte samma koll på sin egen meny och missar potatisen och måste påminnas.
Ingemar har precis varit på gymmet och sträckt ryggen. Hans-Erik har också tränat. Magen ska bort. Dan har haft en lugn förmiddag.
Frågan som infinner sig är, hur i hela friden ska vi kunna koka ner 81 yrkesår på Byggnads över en lunch.
Dan först in
Först var Dan Berggren. Den 1 oktober 1985 knallade han in på Byggtolvans kontor. Han skulle precis fylla 31 år. Han lämnade glasmästeriet bakom sig och blev ombudsman.
– Jag kom inte från ingenstans. Jag hade varit inne på studier och andra uppsökerier som Byggnads hade även på den tiden, säger han.
Han satt även i styrelsen och ordföranden bad honom söka.
– I början jobbade jag enbart med mätning. Men i takt med att allt färre mäter sina jobb har det blivit många olika arbetsuppgifter, inte minst avtalsfrågor.
Ingemar Rönn föddes i november 1954, en månad efter Dan. Fyra år efter Dan anslöt han till Byggnads kontor. Han var träarbetare, men hade börjat engagera sig mer och mer fackligt i olika roller som förtroendevald. Han hade varit lagbas och sammankallande i en MB-grupp.
– När jag blev ombudsman skulle jag jobba med mätning, men det blev mest granskning, av kontrakt och löner och med det följde förhandlingar av allehanda slag.
Hans-Erik Lidén är i sin tur en månad yngre än Ingemar och var den som var äldst när han började på Byggnads. Han lämnade yrket som murare bakom sig när han var 43 år. Han började i sina hemtrakter i Skaraborg och Byggsexan som det hette på den tiden.
– Jag började jobba i ett projekt på Byggnads i mars 1997. Efter ett halvår fick jag en fast anställning. Det var Dan Fransson, Anders Franssons pappa, som anställde mig.
– På den tiden var den stora frågan bara lön, men nu är det så mycket mer än det.
Han jobbade i två år sedan tog han tjänstledigt och gick tillbaka till sitt gamla jobb, men han skulle alltså återvända till Byggnads.
– Jag kände att kroppen började säga ifrån. Jag ville sluta som murare innan den var helt slut.
Har sett stora förändringar
Trion har jobbat för Byggnads under en period med stora förändringar. Alla tre har på nära håll sett hur inställningen till facket ändrats bland arbetarna och i samhället. På 80-talet var alla medlemmar, annars fick de knappt äta tillsammans med kollegorna på bygget.
– Vi jobbade inte med medlemsvärvning på den tiden. Det var så självklart att alla var med i facket, minns Dan.
– I Skövde sa de att om du inte var med i Byggnads så kunde du inte vara med i A-kassan och det där trodde vi på. Respekten för Byggnads var väldigt stor, minns Hans-Erik.
1988 gick arbetarna från objektsanställningar till fasta anställningar.
– Det gnälldes lite på det också. "Firmagubbar" blev ett begrepp, säger Dan.
Lågkonjunkturen i byggbranschen kring 1991 gjorde att cirka 30 procent gick arbetslösa.
– Ja. Fy fan vilken jävla tid. Det var uppsägningar hela veckorna. Det var kö till expedition när vi hade A-kassan på kontoret, säger Ingemar.
När Sverige gick med i EU 1995 började det komma arbetare från andra länder.
– Det skapade den situation vi känner av mer i dag, med arbetare som utnyttjas, säger Ingemar.
– Det är väl den största förändringen jag sett. Att det är så många arbetare från andra länder, säger Dan.
Återhämtningen tog flera år och inte förrän 1997 var arbetslösheten låg igen.
– Det är ju lite allt eller inget i vår bransch, säger Dan.
Gillade att lära ut
Vid sekelskiftet började Ingemar jobba med MB-frågor på heltid och var kontaktperson för förtroendevalda.
– Fantastiskt utvecklande och lärorikt. Det var framförallt väldigt rolig att hålla i utbildningar.
Han la ner hela sin själ i det arbetet, men 2014 sa kroppen ifrån.
– Det var och blev för mycket stress och när man samtidigt blev äldre orkade jag inte jobba i samma tempo som tidigare. Men med lite förändrade arbetsuppgifter har de sista åren fungerat bra.
När granskningsavgiften försvann 2007 tappade Byggnads en stor inkomstkälla. I samband med det fick många ombudsmän och administratörer lämna organisationen. I dag har Byggnads Väst 45 ombudsmän, vilket kan jämföras med att det under 80-talet var ett 50-tal bara i Göteborg.
Samtidigt som granskningsavgiften försvann sänkte alliansregeringen ersättningen från A-kassan och tog bort avdragsrätten för medlemsavgiften.
– Det kändes som att vi tappade mycket kraft kring 2007. Vi dippade rejält och snabbt, säger Ingemar.
Han tror inte att Byggnads återhämtat sig helt efter händelserna för tio år sedan. Det finns mycket att jobba med för att hålla fackföreningen aktuell.
– Det är jävligt svårt att veta hur Byggnads ska förändras. I dag vill ju alla ha allt, men vill inte betala för det, de vill inte bidra. Det är den stora faran i dagens samhälle, säger Ingemar.
– Den känslan kom ju med den borgerliga regeringen 2006, säger Dan.
– Man hör ofta människor reagera på att "ska de lägga ner det sjukhuset eller det dagiset?". Samtidigt vill de inte vara med och betala skatt. Någonstans kostar det ju. Jag tycker att Socialdemokraterna är för rädda för dessa frågor. De vågar inte säga att de ska riva upp jobbskatteavdraget. S tror att de kan vara ett parti för alla, men det kan de inte. De ska vända sig till sina kärntrupper, säger Ingemar.
En tuff period
Dan ser en storm som Byggnads måste reda ut de närmaste åren.
– Men jag tycker nog ändå att det ser ljust ut. Om vi kan förklara varför facket behövs på ett pedagogiskt sätt.
– Ja, så lätt är det inte att helt bryta ryggen av Byggnads. Vi är satta under press, om inte annat från andra länder. Men jag tror inte att vi behöver vara rädda för konkurrensen om det är bra villkor, det får ju inte vara bluff och båg, säger Ingemar.
De senaste åren har Byggnads medlemstapp stoppats och 2017 ökade medlemsantalet till strax över 20 000 i väst. Samtidigt befinner vi oss i den största högkonjunkturen sedan miljonprogrammet (1965–1975).
– Vi har sett några kraftiga dippar och rejäla höjder, men jag har inte sett något större än det här, säger Dan.
Hans-Erik tror att nyckeln är att hålla uppe lönerna.
– Om vi inte klarar det går vi mot en bister framtid.
Hur ska vi klara det?
– Om vi kan hålla företagen på rätt sida när de tar ett projekt. Vi har ju fortfarande rätt att granska företag och vi kan samarbeta med skatteverket.
Ingemar tror att Byggnads måste ha en tydligare strategi.
– Om vi väljer ut ett företag och granskar det tillsammans på flera punkter. Nu sitter ofta varje ombudsman för sig och gör sitt.
– Ja. Lite mer teamwork och lite mer blodhundar, säger Dan.
När Byggnads hade fler ombudsmän och större resurser var det lättare att jobba på det sättet.
– På 90-talet jobbade jag och Mats Gröndahl tillsammans och kontinuerligt. Och det blev så att Skanska och de andra stora byggföretagen ville ha ordning och reda. Nu är det inte lika vanligt. Respekten för Byggnads har minskat även bland företagen, säger Ingemar.
Vill straffa fuskare hårdare
Hans-Erik vill se hårdare sanktionsavgifter för företag som inte sköter sig.
– Ta till exempel ett utländskt företag som utnyttjar arbetskraft. Som det är nu kan de göra i princip vad som helst eftersom de inte får ett kännbart straff om någon upptäcker dem, säger Hans-Erik och fortsätter.
– Sedan måste vi få ordning på de F-skattare som inte är F-skattare.
Alla tre vill se fler satsningar som organiseringsprojektet och försäkringsprojektet som varit inne hos Byggnads Väst under hösten.
– Återväxten ser bra ut. Jag tror att Byggnads är på väg åt rätt håll, säger Ingemar.
– Ja, ungdomsgänget har varit väldigt bra, säger Dan.
Ett förslag till förbättring för Byggnads Väst är att minska på antalet möten för ombudsmännen.
"Det har blivit lite för många hövdingar och för få indianer".
Kunde agerat snabbare
Ingemar tycker att Byggnads reagerat för sent på de förändringar som skett inom branschen.
– Om vi hade jobbat på samma sätt som vi jobbar i dag för säg 25 år sedan tror jag att vi hade klarat omställningen bättre. Om vi tagit den här diskussionen och satt en organisation som fungerade. Men i det stora hela har de bara positivt att säga om Byggnads som arbetsplats.
– Jag har trivts väldigt bra. Annars hade jag väl aldrig stannat i 32 år, säger Dan.
– Jag är tacksam för att jag haft chansen att få vara ombudsman. Det har varit utvecklande och mycket roligt, spännande och en del tråkigt under 28 år säger Ingemar.
Även Hans-Erik har alltid trivts.
– Det här yrket kan vara väldigt jobbigt i perioder. Sedan kommer det ut något bra av det och då är det värt det, säger han.