Rädslan över att behöva byta yrke när händerna är trasiga vid 36 års ålder
För några veckor sen körde André med en padda. Han fick lite ont men tänkte inte mer på det. Men sen, helt plötsligt, hände något med fingrar och handled. Han får som kramp och händer och fingrar låser sig. Smärtan är hemsk. Det finns inget annat att göra än att vänta tills det släpper. På nätterna kan han vakna av domnade händer och stickningar i fingrarna. André har varit på företagshälsan och där sa dom att det är karpaltunnelsyndrom och att han behöver en operation.
Det är inte de fysiska problemen som är värst för André. Det är rädslan över att kanske inte kunna fortsätta som snickare. Han älskar sitt jobb, skapandet, att bygga upp något och även kollegorna, tugget i boden och kamratskapet. Vad ska han göra annars? Han har jobbat sen han var 19 år och visst har han hört talas om vibrationsskador och förslitningar. Äldre kollegor som gått i pension utan att längre kunna höja armarna över axlarna. Trots det har han tänkt: ”Det händer inte mig”. Han ångrar att han inte tänkte efter mer innan. Inte arbetsroterade. Tog det verktyg som låg närmast. Inte använde den där vibrationsstickan utan lät den ligga kvar i bilen. André konstaterar att det är lätt att vara efterklok. Han har fått sig en rejäl tankeställare och vill dela med sig så att andra inte hamnar i samma situation.
- Det är tufft att inte kunna prestera som man brukar för att det gör så ont, berättar han. - Man känner att man ställer till det för resten av laget. Nu väntar ett besök på vårdcentralen för att se om det blir operation. Sen är det även viktigt att han får det klassat som en arbetsskada ifall att det blir bestående men. Det är en tuff tid han har framför sig när han väntar på besked men han är helt på det klara vilket budskap han har till alla kollegor: - Börja tänka och jobba rätt! Inga pengar är värt det här, säger han och visar upp sina krampande händer.