Nu ska makten fördelas

Vet inte om ni har observerat det som jag har sett de senaste veckorna. Nu har avtalsrörelsen börjat. Och det med besked. Avtalsrörelsen är själva kärnan i vad som rör parterna på arbetsmarknaden. Det handlar om fördelningen av det kapital som vi byggnadsarbetare är med och jobbar in. Det handlar också om makt och inflytande. Och då sätts starka krafter i rörelse.

Det började med att Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne var ute och meddelade att det absolut inte finns något utrymme för löneökningar. Har vi hört det förut? Så låter det varenda gång från arbetsgivarnas inför en stundande avtalsrörelse. Allt åt aktieägarna och mycket lite åt löntagarna. Med det resonemanget kan man undra vem som ska ha råd att köpa allt det som tillverkas.

Sedan har Svenskt Näringsliv fortsatt sin kampanj mot Byggnads. Nu beskyller man oss för att vi varslar om konflikt allt för ofta. Eftersom svenska fackföreningar alltid tar stort ansvar och att vi därför har väldigt få strejker i Sverige så försöker Svensk Näringsliv istället dra fram varsel som ett stort problem. Man tar sig för pannan. Först och främst så är det väl två som dansar tango.

Ta tex vår kamp för ett huvudentreprenörsansvar. Ett ansvar som Sveriges Byggindustrier var motståndare till från första stund och bara lyfte fram hinder. Vi kom inte en millimeter framåt i förhandlingarna och var till slut tvungna att varsla. Efter intensivt förhandlande, tack vare varslet, så kom vi till slut överens om ett huvudentreprenörsansvar. Och detta är något som massor av byggföretag nu tycker är utmärkt och det är ett stort steg för att utveckla byggbranschen och den svenska modellen. Varsel ska användas med ansvar och det är precis det vi gör. Men Byggnads medlemmar ska väl helst vara tysta och bocka om Svenskt Näringsliv fick bestämma.

Och så har vi till sist Dagens Nyheters ledarskribent Hanne Kjöllers attack på Byggnads. Hon fortsätter den smutskastning som de nyliberala tidningarna har sysslat med de senaste tio åren. Byggnads är rasister och vill ha stängda gränser. Byggnads fifflar med siffror och statistik. Byggnads gillar inte utländsk arbetskraft. Och sådär håller det på, i all oändlighet.

Och om vi lägger ihop dessa angrepp på oss så kan man se ett tydligt mönster. Vi ska inte kräva löneökningar. Vi ska absolut inte andas varsel eller konflikt. Och vi ska hålla käften i den allmänna debatten. Jag vet precis vad dom har för bild framför sig: En rädd, tyst och underdånig byggnadsarbetare som står med mössan (hjälmen) i hand och tacksamt tar det jobb som den högt aktade arbetsgivaren erbjuder den som jobbar för lägsta pris. Känner vi inte igen denna bild?

Så var det förr men så kommer det aldrig någonsin att bli igen. Och ett starkt Byggnads är garanten för att vi håller dessa krafter stången och sätter upp gränser för marknaden. Det är faktiskt så att den bild som arbetsgivarna och de borgerliga debattörerna målar upp om Byggnads är ett bra betyg för att vi har lyckats att ta debatten och sätta vår bild. Sveriges byggnadsarbetare står starka och då blir dom rädda.

Därför går jag in i avtalsrörelsen med stolthet och trygghet. Tillsammans kommer vi att vara starka och flytta fram våra positioner. För vi vet att vi har rätt i vår sak. Vi sliter på Sveriges byggarbetsplatser i ur och skur. Vår arbetsmiljö är hård och ibland livsfarlig. Men vi älskar vårt jobb och vi är bra på det vi gör. Och då ska vi också ha del av kakan och inflytande på arbetsplatsen. Det kommer jag aldrig att ge upp kampen för. Nu börjar avtalsrörelsen!

Johans tackling

Hanne Kjöllers nyliberala kritik mot Byggnads i DN hjälper ingen av de familjer som drabbats av att en familjemedlem inte kommer hem efter jobbet. Låt oss istället arbeta tillsammans för att ingen mer ska behöva uppleva det. En nollvision mot dödsolyckor är det enda som gäller.