Vågar kvinnor gå ut?
För bara tio dagar sedan firade vi runt om i landet internationella kvinnodagen. I Värnamo arrangerade en rad kvinnogrupper firandet. Kvinnor i Sverige har mycket att fira - fantastiskt mycket har skett när det gäller deltagandet i det politiska livet, utbildning och på arbetsmarknaden. Det är vi oerhört stolta över.
Men det finns andra områden där vi kvinnor inte kan fira några framgångar. Idag har socialdemokratiska kvinnoförbundet i Jönköpings län årskongress i Värnamo och där kommer vi bland annat att diskutera trygghetsfrågor som har med boendet att göra. När det gäller trygghet verkar det som om kvinnor har ”få” framgångar att fira.
Hemma – är ju ett ord som förknippas med trygghet. Detta stämmer inte – och framförallt inte för många kvinnor. Fackförbundet Byggnads presenterade tillsammans med Sveriges kvinnojourer förra året en undersökning om huruvida människor
upplever rädsla i sitt bostadsområde. Drygt 15 procent svarade att de ofta eller ibland är rädda för att gå ut ensamma.
Statistiken visar en stor skillnad mellan kvinnor och män. Hela 27 procent av kvinnorna är rädda när de går ut efter mörkrets inbrott. Bland männen är andelen endast 6 procent.
Detta innebär att i princip var tredje kvinna är rädd när hon vistas i sitt bostadsområde, jämfört med var tjugonde man. Bland dem som bor i villa/radhus är 13 procent rädda ofta/ibland för att gå ut i bostadsområdet när det är mörkt, jämfört med 19 procent av dem som bor i hyresrätt.
Män och kvinnor uppfattar alltså utemiljön i bostadsområdet helt olika – trots att man bor på samma ställen.
Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier presenterade nu i februari liknande siffror. I deras undersökning svarar 52 procent av kvinnorna och 20 procent av männen drar sig för att gå ut när det är mörkt till följd av att det är osäkert på gator och vägar.
I samma undersökning svarar en fjärdedel av befolkningen (18-79 år) att de själva eller en bekant/anhörig har utsatts för misshandel eller våld på allmän plats det senaste året. Och tre av tio bland boende i storstadsområden uppger att de undvikit att använda kollektiva färdmedel p.g.a av busliv som verkat hotfullt.
Vad är det för ett samhälle kvinnor upplever? För vad hjälper det om jag blir vald till ordförande i utbildningsnämnden om jag inte vågar att gå hem från mötet när det blivit mörkt? Och vad hjälper det om tjejerna får fler träningstider i fotbollsklubben om vi inte vågar låta våra döttrar gå ensamma hem från träningen. Den rädsla som många kvinnor lever med idag beskär deras frihet – kanske långt mer än politiken.
Skadegörelse spelar också stor roll för trygghetsupplevelsen. Och även här finner vi stora skillnader när det gäller vem som drabbas.
Skadegörelse förekommer framförallt i bostadsområden med hyresrätter. Bland både arbetare och tjänstemän som bor i villa är det bara 6-7 procent som uppger att skadegörelse förekommer. Bland de boende i hyresrätt säger 22 procent som är arbetare att skadegörelse förekommer jämfört med 19 procent som är högre tjänstemän och bor i hyresrätt.
Trygghetsfrågan glömts nästan alltid bort i den bostadspolitiska debatten. I realiteten innebär hög standard i dag istället om man kan känna sig trygg där man bor – om man vågar gå ut på kvällar, om det inte är obehagligt att gå från parkeringen eller busshållplatsen eller om man vågar släppa ut barnen och leka. Därför bör man även mäta ”tryggheten” när man beskriver och arbetar med bostäder och bostadsområdens standard.
Att vara rädd innebär att man inte vågar gå ut för att delta i sociala aktiviteter, men det innebär också att man inte vågar promenera eller cykla, vilket får effekter för hälsan. Rädslan leder alltså till sämre livskvalitet – och det är framförallt kvinnor som drabbas.
Regeringen har vid ett flertal pekat på de brister i underhåll som finns i miljonprogramområdena, något som direkt påverkar upplevelsen av trygghet. Upprustningen av dessa områden måste vara en prioriterad fråga. Det är i dessa områden många startar sitt boende - om man saknar kapital - som ung, nyinflyttad till en stad, invandrare eller nyskild.
Det är nu hög tid att en plan tas fram för hur upprustningen av våra bostadsområden ska gå till – en upprustningsplan där ordet trygghet ska vara ledstjärnan. Att inte göra något är att lämna de mest utsatta i samhället i sticket. Vi måste våga börja diskutera frågor som beskär kvinnors liv. Det gäller på alla nivåer i samhället – både på lokal och central nivå.
Carina Hägg, riksdagsledamot och ordförande s-kvinnor i Jönköpings län
Kristina Mårtensson, ekonom/utredare på fackförbundet Byggnads