Utan kollektivavtal blir alla fattigare

De flesta svenskar tar för givet att när de börjar på ett jobb får de lön enligt samma avtal som sina kamrater, de har samma försäkringar och de jobbar under samma arbetsvillkor om de har liknande tjänst. Det är sådant här som görs upp i de kollektivavtal som sluts av arbetsgivare och arbetstagare på arbetsmarknaden. Nu ifrågasätts de svenska kollektivavtalen.

I centrum för kollektivavtalens vara eller icke vara har fackförbundet Byggnads hamnat efter november 2004 då Byggnads försatte det Lettiska byggföretaget Laval i blockad för att de vägrade att teckna ett svenskt kollektivavtal. Byggnads lyckades inte få till stånd ett kollektivavtal och nu har denna fråga hamnat i EG-domstolen.

Målet i EG-domstolen gäller främst om facket har rätt att med stöd av kollektiva åtgärder förmå en arbetsgivare från en annan medlemsstat inom EU att teckna kollektivavtal med samma villkor som gäller för värdlandets arbetstagare.

Målet handlar om de fackliga organisationernas rätt att kräva likabehandling av alla arbetstagare som arbetar i Sverige. För oss är likabehandling en självklarhet. Egentligen är denna fråga väldigt enkel – det handlar om lika lön för lika arbete.

Utgången i EG-domstolen handlar inte bara om svenska byggnadsarbetare. Processen i EG handlar om alla löntagare som har en lön satt i relation till ett kollektivavtal. Frågan om kollektivavtal handlar om hur vi vill att Sverige ska utvecklas. Om vi skulle ge upp de löner vi tillkämpat oss – oavsett om vi är byggnadsarbetare, undersköterskor eller lärare - ja då får det långtgående konsekvenser. Om lönerna sjunker följer övriga förhållanden med. Skatter som vi betalar till samhället sjunker och därmed försvagas välfärden. Följden på lång sikt är att vi alla blir fattigare.

Att krossa den svenska modellen på arbetsmarknaden riskerar också att urholka välfärden. Kanske är det den baktanken som gör att intresset från arbetsgivareorganisationen Svenskt Näringsliv är så stort.

I fallet Laval så är det arbetsgiavareorganisationen svenskt näringsliv som står för företaget Lavals advokatkostnader under hela processen. Detta trots att det lettiska företaget inte var med i någon svensk arbetsgivarorganisation.

Man kan fråga sig vad som låg bakom Lavals ointresse att komma till en smidig lösning. Skälet är enkelt: Kortsiktigt att de lettiska arbetarna inte skulle få mer än cirka 35 kronor i timmen. Långsiktigt att Svenskt Näringsliv ville få just detta fall prövat av EG-domstolen. Avsikten är att sänka den svenska modellen – både när det gäller välfärden och arbetsmarknaden.

Vi viker inte undan trots att borgerligheten och arbetsgivarna försöker blanda bort korten och lägga ut dimridåer. Grundfrågan är: Gäller svenska kollektivavtal alla som ska jobba här? Är svaret nej – och att viss arbetskraft ska kunna gå på lägre löner, ja då står Sverige inför enorma försämringar i levnadsstandard. Det öppnar dörren för låglönekonkurrens som vi inte kan se vidden av. Och eftersom löntagarnas löner och skatter finansierar sjukvård och skola, så skulle en sådan förändring också rycka undan mattan för den svenska välfärden.

Den 17 mars är det manifestationer runt hela Sverige för att slå vakt om kollektivavtalen. För löntagarna handlar det nu om att hålla ihop och försvara de svenska kollektivavtalen.

Anneli Särnblad, s-riksdagsledamot från Rättvik
Hans Tilly, ordförande Byggnads