Trygghet i boendet

Hösten närmar sig. Snart är det mörkt när vi går hem från jobbet eller från ett möte. När mörkret kommer infinner sig hos många – framförallt kvinnor – en ständig rädsla för att vistas ensam i området kring bostaden.

I november 2004 gav vi Sifo i uppdrag att göra en undersökning om huruvida människor upplever rädsla i sitt bostadsområde. Drygt 15 procent svarade att de ofta eller ibland är rädda för att gå ut ensamma.

Statistiken visar en stor skillnad mellan kvinnor och män. Hela 27 procent av kvinnorna är rädda när de går ut efter mörkrets inbrott. Bland männen är andelen endast 6 procent.

Detta innebär att i princip var tredje kvinna är rädd när hon vistas i sitt bostadsområde, jämfört med var tjugonde man. Bland dem som bor i villa/radhus är 13 procent rädda ofta/ibland för att gå ut i bostadsområdet när det är mörkt, jämfört med 19 procent av dem som bor i hyresrätt.

Män och kvinnor uppfattar alltså utemiljön i bostadsområdet helt olika – trots att man bor på samma ställen.

Att kvinnor är rädda är en trend som syns i fler rapporter. En undersökning som Sifo gjorde 2002 på uppdrag av HSB och Polisen, visade till exempel att nästan hälften av kvinnorna var rädda för att bli överfallna när de var ute på kvällen.

Det är ett stort samhällsproblem att kvinnor och män upplever miljön där de bor så olika. Många kvinnor kan berätta om hur de blivit förföljda och träffat blottare. Berättelserna leder naturligtvis till att även andra kvinnor plågas av en ständig oro. Som en följd av denna beskärs valfriheten och rörelsefriheten kraftigt.

Skadegörelse spelar också stor roll för trygghetsupplevelsen. Och även här finner vi stora skillnader när det gäller vem som drabbas.

Skadegörelse förekommer framförallt i bostadsområden med hyresrätter. Bland både arbetare och tjänstemän som bor i villa är det bara 6-7 procent som uppger att skadegörelse förekommer. Bland de boende i hyresrätt säger 22 procent som är arbetare att skadegörelse förekommer jämfört med 19 procent som är högre tjänstemän och bor i hyresrätt.

Trygghetsfrågan glöms nästan alltid bort i den bostadspolitiska debatten. I dag är det begrepp som trångboddhet, eller mått på om man bor modernt som används när man ska avgöra vad hög standard är.
Nästan alla bor dock ”modernt” numera. I realiteten innebär hög standard i dag istället om man kan känna sig trygg där man bor – om man vågar gå ut på kvällar, om det inte är obehagligt att gå från parkeringen eller busshållplatsen eller om man vågar släppa ut barnen och leka. Därför bör man även mäta ”tryggheten” när man beskriver och arbetar med bostäder och bostadsområdens standard.

Vi är övertygade om att det är tryggheten som folk betalar för vid hus- eller lägenhetsköp. Det skiljer flera miljoner på nästan identiska hus runt Stockholm beroende på om det är områden som upplevs som trygga eller inte.

Att vara rädd innebär att man inte vågar gå ut för att delta i sociala aktiviteter, men det innebär också att man inte vågar promenera eller cykla, vilket får effekter för hälsan.
Rädslan leder alltså till sämre livskvalitet – och det är framförallt kvinnor som drabbas.

Regeringen har vid ett flertal tillfällen pekat på de brister i underhåll som finns i miljonprogramområdena, något som direkt påverkar upplevelsen av trygghet.

Upprustningen av dessa områden måste vara en prioriterad fråga. Det är i dessa områden många startar sitt boende - om man saknar kapital - som ung, nyinflyttad till en stad, invandrare eller nyskild.

Vi ser också i vår undersökning att det är LO-medlemmarna i storstäderna som är mest rädda för att vistas ute i sina bostadsområden. I genomsnitt är 32 procent av LO-medlemmarna i storstäderna rädda jämfört med 13 procent av tjänstemännen. Precis som i standardmåtten trångboddhet och boendeform så uppvisar vårt standardmått ”trygghet” stora klasskillnader.

Det är nu hög tid att en plan tas fram för hur upprustningen av dessa områden ska gå till. Att inte göra något är att lämna de mest utsatta i samhället i sticket.
Mona Sahlin har som relativt ny bostadsminister chansen att forma en bostadspolitik utifrån nya utgångspunkter. Hon har flera gånger sagt att samhällsplanering är större än bara det enskilda byggbehovet. Det är en utmärkt vision. Låt trygghet för alla samhällsklasser och för både kvinnor och män bli verklighet.

Ett bra sätt att påbörja arbetet är att ekonomiskt stödja en upprustning av nedslitna bostadsområden.

Carina Ohlsson, förbundsordförande Sveriges Kvinnojourer

Hans Tilly, ordförande för Byggnads