Skilj på valrörelse och avtalsrörelse
Företrädare för näringslivet är ofta bekymrade för att politiker är okunniga om deras branscher. Tyvärr är även jag det efter att ha läst Jörgen Johanssons artikel.
Johansson ser Byggnads som en stor maktfaktor i branschen, men dessvärre har byggnadsarbetarna alltför lite inflytande över själva byggprocessen. (Det arbetar vi för att ändra; vi vill utveckla produktiviteten.) Däremot har vi makt över våra löner, vilket tycks provocera såväl borgerliga politiker som en del arbetsgivare.
Alliansens riksdagsmän för nu in avtalsrörelsen i valrörelsen, men vi försöker hålla i sär dessa olika demokratiska kraftmätningar.
I valrörelsen agerar vi mot att det ska bli dubbelt så dyrt att vara med i facket; moderaterna vill höja a-kasseavgiften, och ta bort avdragsrätten för löntagare – men behålla avdragsrätten för avgifter till företagens organisationer.
I byggbranschen har vi en decentraliserad lönebildning. Prestationslön (ackord) är vi överens med Sveriges Byggindustrier om, och var femte arbetare har sådan. Våra medlemmar har valt att ha stöd av ombudsmän vid ackordsförhandlingar, och vi har avtalat med våra motparter hur det ska gå till.
Självfallet skulle det vara enklare att fastställa lönerna centralt. Och enklare för företagen att slippa de anställdas professionella fackliga stöd.
På samma sätt som det skulle vara behagligt för en del företagare om de unga på centervis undantogs från lag och ordning på arbetsmarknaden.
Men den svenska modellen utgår från att det finns ansvarskännande parter.
Vi företräder inte något skråväsende, som riksdagsman Johansson påstår, utan ett 30-tal yrkesgrupper. Det är yrkesskickligt folk som är vana vid ständiga förändringar, och som avlönas i en rad branschanpassade former. Men de utsätts för större otrygghet och ryckighet än arbetarna i exempelvis tillverkningsindustrin.
Vi har i snitt 20 ombudsmän som arbetar med med yrkesutbildning, inte minst med att få de 3 500 ungdomar som lämnar gymnasiets byggprogram varje år att fullfölja sin avtalsenliga lärlingsutbildning.
Dessa killar och tjejer välkomnas sällan i storföretag som Skanska och NCC men ofta i småföretag – ett branschproblem värt att uppmärksamma!
Många av våra ombudsmän sysslar med att teckna och följa upp kollektivavtal. Fem helt nya sådana tecknas varje vardag. Här känner vi ett starkt stöd från alla seriösa företag. Våra förhandlare får ofta beröm från byggföretagarna för att de skapar seriös konkurrens.
Ska vi vara framgångsrika behöver vi också en motpart som organiserar många arbetsgivare och som därmed omfattas av kollektivavtal. Vi kräver också att arbetsgiarna står för ingångna avtal och inte försöker urholka dem med juridiska processer i Bryssel.
Också vi i Byggnads behöver ha hög organisationsgrad; därför avvisar vi politisk fördyring av medlemskap. Vår ambition är att sluta avtal som både arbetsgivare och arbetstagare kan stå upp för.
Byggbranschen är inte i kris. Sysselsättningen är bättre än på länge. När Johanssons partiledare Maud Olofsson var politiskt anställd i arbetsmarknadsdepartementet, var arbetslösheten sex gånger så hög som nu.