S måste ompröva inställningen till hushållsnära tjänster

Sveriges största problem är bristen på arbete. Trots god tillväxt och stora vinster i företagen blir det få nya jobb.  

Mellan 2004 och 2006 växer ekonomin med i runda tal 6 procent, men de ordinarie jobben blir inte mer än en kvarts procent fler.
Det duger inte!

Vi har kommit till insikten att nya vägar måste prövas för att försöka skapa fler jobb.
Vi tillhör dem som anser att välfärdssamhället ska bevaras och utvecklas. Trygghet på ålderdom, vid arbetslöshet och under sjukdom är omistliga värden, liksom omsorgen om våra unga och gamla. Skatter behövs för att finansiera verksamhet och transfereringar.

Hur skatterna tas ut är däremot inte på förhand givet.

Runt om i Europa prövas nu vägar att stimulera bonära tjänster, service som kan ge jobb och förbättrad välfärd. I Frankrike växer sektorn med 80 000 nya jobb varje år, i Tyskland arbetar 100 000 personer i hemmen och i Belgien är siktet inställt på att skapa 25 000 jobb.

Levande och trygga bostadsområden, lägenheter som är fräscha och rustade för att möta morgondagen är vad många av oss längtar efter. Samtidigt har beskattningen utformats på ett sätt som i många fall trängt ut de tjänster och den omsorg som skulle kunna göra våra bostadsområden mer levande.

Skattereformen innebar att fastighetstjänster belades med full moms. Detsamma gäller städning och andra former av hushållstjänster. Reparationer och ombyggnader är fullt ut momspliktiga och generösa räntebidrag har skrotats. Under de senaste 15 åren har staten konsekvent ökat beskattningen på sådana bonära tjänster som skulle kunna öka livskraften i våra bostadsområden. Även delar av den kommunala servicen har begränsats - 38 procent av 80-åringarna i ordinärt boende hade hemtjänst för 15 år sedan, jämfört med 22 procent vid den senaste mätningen.

Verksamheter i eller nära våra bostäder har inte den omfattning de skulle kunna ha, antingen därför att beskattningen av tjänsterna ökat eller därför att kommunerna skurit ner på välfärdstjänsterna.

Vi anser att det är dags att se över möjligheterna att bedriva bonära tjänster i landet både som en fråga om medborgarnas välfärd och som en möjlighet att öka antalet jobb. Det är dags för socialdemokraterna att ompröva sin negativa inställning till dessa tjänster, exempelvis genom att damma av tjänstebeskattningsutredningen från 1997 för att få inspiration till en reformering av beskattningen.

Ett skatteavdrag för städföretag, vissa reparationsföretag och för reparationer och ombyggnader av bostäder menar vi skulle kunna leda till både fler jobb och större intäkter till staten.

Konjunkturinstitutet har i en specialstudie från juni 2005 pekat på att det finns tre skäl varför sysselsättningen på den ordinarie arbetsmarknaden skulle öka om skatten på hushållsnära tjänster sänks. För det första kan hushåll som köper sådana tjänster öka sitt arbetsutbud, för det andra ökar efterfrågan på arbetskraft som idag har svårt att hitta jobb på den öppna arbetsmarknaden och för det tredje därför att arbete på den svarta marknaden skulle ersättas av vita jobb.

Konjunkturinstitutet räknar i sitt basfall med att antalet arbetade timmar skulle öka med 4 procent enbart genom en skattereduktion på hushållsnära tjänster.

Till socialdemokraternas partikongress i slutet av oktober finns två motioner som tar upp beskattningen av bonära tjänster. Västerviks arbetarekommun vill ”få en bättre skattemoral, underlätta livet för många och skaffa fler jobb som innebär mer inkomster till statskassan” genom att införa avdragsmöjlighet i deklarationen för bonära tjänster. Den andra motionen, från Stockholms arbetarekommun, anser att det är ”fel väg att skattesubventionera hushållsnära tjänster” eftersom det undandrar resurser från statskassan, det är fördelningspolitiskt felaktigt, det är fel sätt att skapa tillväxt, slår fast en otidsenlig värdering av arbetsinsatser och därmed missgynnar integration och får inte bort svartjobben.

Partistyrelsen går på samma linje som Stockholms arbetarekommun och menar att ”ett avdrag för hushållsnära tjänster skulle främst gynna de hushåll som redan i dag har det gott ställt”.

Vi anser att kongressen bör pröva frågan sakligt och inte låsa partiet vid ett sådant ställningstagande.

Det är sant att hushållsnära tjänster idag främst utnyttjas av välbeställda hushåll. Men till största delen sker det svart och utan redovisning av några skatter. De företag som kämpar med vita löner, momsredovisning och fulla sociala avgifter kämpar i motvind. Ett skatteavdrag för sådana tjänster skulle alltså inte gynna välbeställda eftersom de till mycket stor del redan får sådana tjänster utan att betala några skatter.

Om motsvarande argument hade använts för förskolan skulle det inte ha blivit några subventioner och utbyggnad. För 20 år sedan fanns omkring vart tredje LO-barn, men tre av fyra SACO-barn inom barnomsorgen. Det fanns alltså starka klassmässiga skäl för att inte subventionera densamma och inte införa låga taxor, eftersom det främst skulle gynna de redan välbeställda. Idag vet vi att barnomsorgen omfattar en stor majoritet av barn från alla samhällsklasser och till starkt subventionerade och likartade taxor. Det har skapat både arbetstillfällen och i hög grad bidragit till ett mer jämställt samhälle.

Det brukar ibland föraktfullt talas om ”pigjobb”, som om städning vore ett andra klassens arbete. I stället menar vi att det är ett professionellt arbete som sker på avtalsenliga villkor hos seriösa företag och kräver både kunskaper och erfarenhet. Arbeten som sker på avtalsenliga villkor, med ett rikt arbetsinnehåll kan aldrig klassas ner från oss som har till uppgift att organisera arbetskraften.

Den största fördelningspolitiska effekten av att införa ett avdrag för hushållsnära tjänster är att de som idag utför svartjobb i hemmen skulle få en möjlighet till vanliga hederliga arbeten med kollektivavtal i seriösa företag. De som idag utför svartarbeten i hushållen har kanske den svagaste ställningen på arbetsmarknaden av alla grupper, helt hänvisade till arbetsgivare i hemmen, utan trygghet, rättigheter eller sociala förmåner. För deras skull vill vi ta strid för rimligare villkor för de hushållsnära tjänsterna.

Det hävdas att ett skatteavdrag inte skulle leda till att svartjobben försvann. En utvärdering av de skatteavdrag som under 2004-2005 förekom för reparationer och ombyggnader i bostäder visar emellertid att statskassan gjorde en inte föraktlig vinst på skatteavdraget. En beräkning som gjorts av företrädare för branschen visar att staten fick in drygt 2 miljarder mer under 2004 i moms och sociala avgifter än vad skattereduktionen kostade. Därutöver kan man räkna med att ersättningen till arbetslösa minskade med lika mycket till följd av den ökade verksamheten.

Socialdemokraterna har tillsammans med stödpartierna lagt fram en stark budget under hösten. Ekonomin går lysande, tillväxten är hög, konsumtionen ökar, inflationen hålls i schack och kommunerna får ett rejält tillskott i kassan. Samtidigt är tillväxten av jobb på den ordinarie arbetsmarknaden anmärkningsvärt låg. Under två år skapas sammantaget 11 000 nya jobb på en arbetsmarknad som borde blomstra.

Vi blir allvarligt bekymrade om socialdemokratin inför valet nästa år inte har mer att komma med när det gäller förmågan att generera nya jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. Mötet med väljarna nästa år kräver större insatser för en växande arbetsmarknad!

LARS-ÅKE LUNDIN, förbundsordf. Målareförbundet
STIG LARSSON, förbundsordf. Elektrikerna
HANS TILLY, förbundsordf. Byggnads
HANS ÖHLUND, förbundsordf. Fastighets