EG-rätten stödjer den svenska modellen

Maffiametoder”, och ”skamfläck” är bara två av alla de kränkande överord som mött Byggnads i det så kallade ”Lavalmålet” i Vaxholm. Många har redan på förhand varit tvärsäkra på att den svenska modellen inte skulle överleva en prövning i EG-domstolen. Det finns krafter som velat ge sken av att den svenska fackföreningsrörelsen är helt isolerad i sin kamp för likabehandling på arbetsmarknaden. Bilden har spridits om att det handlat om att skydda svenska löntagare. Inget kunde vara mer fel.
Varför är då den här frågan så viktig för fackföreningsrörelsen och löntagarna i hela Europa?

Ingen ska diskrimineras
Kampen för svenska kollektivavtal på svenska arbetsplatser handlar om att ingen ska diskrimineras. Det handlar om att vi inte ska ha olika löner och arbetsvillkor beroende på vår nationalitet eller etniska härkomst. Vi tänker aldrig acceptera ett system som sorterar människor efter deras ursprung. Detta är kärnfrågan i den konflikt som nu hela EU-systemet är involverat i. Och nu strömmar stödet för den svenska fackföreningsrörelsen till.

Omfattande stöd
Den svenska regeringen ger sitt oreserverade stöd. Den stora merparten av regeringar, och då även borgerliga regeringar inom EU väntas ge sitt stöd. Även om alla inlagor är hemligstämplade så tyder allt på att EU-kommissionen gör detsamma. EU-kommissionären Margot Wallström har sagt att kommissionen anser att vårt kollektivavtalssystem inte strider mot EUs fördrag.

Europafacket har tagit klar ställning för den svenska modellen. Det finns heller ingen motsättning mellan den svenska fackföreningsrörelsen och den estniska eller lettiska. Estlands LO har uppmanat sin regering att stödja den svenska ståndpunkten. Lettlands LO har samma principuppfattning som vi om att det är värdlandets villkor som ska gälla.

Förenlig med EG-rättenÄven om frågan är långtifrån avgjord är vi övertygade om att EG-domstolen kommer att besvara Arbetsdomstolens frågor på ett positivt sätt för svenska och utländska arbetare i Sverige. Vi är övertygade om att den svenska modellen är förenlig med EG-rätten.

Konflikträtten är nämligen en grundläggande rättighet som skyddas av både grundlagen och EG-rätten. Hur den ska regleras är däremot en fråga som EU inte ska, eller ens vill, lägga sig i.

Tre modeller i Europa
Inom EU kan man säga att det finns tre modeller för att skydda arbetstagarna från att bli utnyttjade för usla löner. Det är lagstiftade minimilöner, allmängiltiga kollektivavtal och kollektivavtal av vår modell. Syftet med EUs s.k. utstationeringsdirektiv är att se till att arbetstagare i gästande företag inte diskrimineras i förhållande till värdlandets arbetstagare.

I de länder där man har lagstadgade minimilöner och allmängiltiga kollektivavtal är det därför en skyldighet enligt direktivet att undantränga utländska kollektivavtal på en lägre nivå som annars skulle gälla för arbetstagare hos gästande företag.

I Storbritannien måste ett gästande företag med utländsk arbetskraft minst betala lön enligt den brittiska lagen om minimilön. I Belgien måste det allmängiltiga kollektivavtalet följas.

Nationella avtal gäller
I Sverige har vi inga lagstadgade minimilöner eller allmängiltiga kollektivavtal men det innebär inte att det är fritt fram att lönedumpa här. Vi upprätthåller kravet på likabehandling med hjälp av våra kollektivavtal och ytterst med fackliga stridsåtgärder. Det var det Byggnads gjorde i Vaxholm.

I Sverige ska svenska avtal gälla. Det gäller med samma självklarhet som polska i Polen, tyska i Tyskland eller lettiska i Lettland. Arbetare är inga handelsvaror även om de alltför ofta behandlas så av samvetslösa arbetsgivare. Det rör sig om arbetsgivare som försöker tjäna pengar på de stora prisskillnader som finns mellan främst EUs nya medlemsländer och de gamla.

Många lovas hög lön och bra villkor
Reportagen om hur utländsk arbetskraft behandlas i Sverige börjar nu komma fram. I programmet ”Jobbet” söndagen den 29 januari 2006 får man följa Darek på årets första Sverigeresa. Den blev inte så lyckosam som han tänkt sig. En granne från hemstaden hade tagit över det villabygge Darek trodde han skulle ta itu med i Skåne

Många kommer hit och lovas hög lön och bra villkor. Nu i höstas blev Janis från Lettland uppsagd från jobbet på Svenska väg efter sex veckor. Han fick inte en krona i lön och tvingades bo i bagageluckan på sin bil. Byggettan kunde hjälpa honom att få ut lönen i efterskott – men något jobb hade han inte kvar.

Vid raffinaderiet Preemraff i Lysekil lämnade den 1 september 2005 200 thailändska byggnadsarbetare sina jobb för att strejka. Det fanns ett avtal med Byggnads men avtalet följdes inte. Företaget hade försökt få byggnadsarbetarna att intyga att de tjänade cirka 20 000 kronor enligt avtalet med Byggnads. I annat fall skulle de bli hemskickade. Den verkliga lönesumman låg i stället på mellan 500 och 5 000 kronor. Preemraff gick in och garanterade att de thailändska arbetarna fick ut sin avtalsenliga lön. Resultatet blev att de 214 thailändska rörmontörerna/svetsarna fick 115 kronor i timmen.

Lördagen den 12 november var det ett reportage i radions program Kaliber om turkar och greker som kom hit på 1960-talet och tvingades bo i tvättstugor, i vindsförråd eller i en kanot i källaren och för dessa ”bostäder” fick de betala dyrt. De hade kommit till Sverige med hopp om att kunna få ett jobb och tjäna pengar. När de kom hit var arbetsmarknaden inte som de trott och då liksom nu blev många utnyttjade. I radion berättar de om hur de blev utnyttjade och flera vill inte prata om denna som de säger ”hemska” tid. När vi ser tillbaka verkar alla vara överens om att de utnyttjades.

En enig riksdag beslutade också 1968 att skärpa kraven för arbetskraftsinvandringen eftersom så många utnyttjades. Situationen är snarlik idag men tyvärr utan det eniga fördömandet över alla partigränser. Idag svajar borgerligheten.

Svenska folkets stöd
Det är inte det Sverige vi vill ha! Vi tror inte heller att andra länder i EU är intresserade av att Sverige ska förvandlas till en frizon för oseriösa företagare där vare sig avtal eller lagar reglerar löner och arbetsvillkor. Vi ska inte ha någon ”vilda västern” för arbetare från öst.

Det är djupt orättvist när olika krafter i Sverige försöker svartmåla svensk fackföreningsrörelse. Bara Byggnads ensamt träffar drygt 1500 avtal med svenska och utländska företag varje år. Nästan alla avtal träffas utan stridsåtgärder. Sverige har bland det allra lägsta antalet konfliktdagar i Europa. Lönebildningen fungerar alldeles utmärkt och stärker svenska företags konkurrenskraft. Svensk fackföreningsrörelse är ansvarsfull och har stor del att det nu går så bra för Sverige.

Det goda som attackerna på vår modell medfört är att innebörden och idéerna bakom de svenska kollektivavtalen diskuteras mer än någonsin. Flera opinionsundersökningar visar att det folkliga stödet för kollektivavtalen är enormt starkt, kanske starkare än någonsin. På Europanivå diskuteras löntagarnas rättigheter på ett sätt som kanske aldrig tidigare.

Starka, stolta och trygga
Och det är bara början. Nu lägger vi in en växel till. Vi börjar nu en två månader lång folkbildningssatsning kring kollektivavtalen. Vi är inte ensamma. Vi är starka och har stöd från svenska folket, från våra fackliga kamrater och från regeringar över hela Europa. Vi är stolta över att slåss mot samvetslösa arbetsgivare som utnyttjar arbetare. Och vi är trygga i förvissningen om att det aldrig kan vara fel att slåss för alla människors lika rätt och värde. Tillsammans är vi starka, stolta och trygga.

Erland Olauson Avtalssekreterare LO
Hans Tilly Förbundsordförande Byggnads