EG-domstolen bör avvisa fallet Laval

Publicerad i Sydsvenskan den 1 februari 2006.
Publicerad:

EG-domstolen behandlar för närvarande konflikten om ett byggnadsarbete i Vaxholm mellan det lettiska företaget Laval Un Partneri, Svenska Byggnadsarbetarförbundet och Svenska Elektrikerförbundet. I dag lämnar facken sin inlaga till domstolen.  

Målet i EG-domstolen gäller främst om facket har rätt att med stöd av kollektiva åtgärder förmå en arbetsgivare från en annan medlemsstat inom EU att teckna kollektivavtal med samma villkor som gäller för värdlandets arbetstagare.

Byggnads anser att målet i grunden handlar om de fackliga organisationernas rätt att kräva likabehandling av alla arbetstagare som arbetar i Sverige. Denna grundläggande fackliga princip har stöd i EG-rätt och dessutom är all diskriminering av arbetstagare pga nationalitet förbjuden inom EU.

För oss är det viktigt att påpeka att Byggnads har behandlat Laval exakt lika som vi skulle ha behandlat ett svenskt företag. När vi granskar 35 överenskommelser under denna tid ser vi att för svenska arbetsgivare låg snittlönen på 144,34 kr och för utländska arbetsgivare på 144,25 kr per timme.

I Lavalfallet krävde Byggnads en timlön på 145 kr – ca 25 000 kr i månaden. Laval sa att byggnadsarbetarna skulle få 13 700 kr per månad. Enligt Byggnadsarbetaren kvitterade arbetarna ut 8 000 kr för två månader. De ska ha arbetat 56 timmar i veckan och de bodde i fyrbäddsrum där 30 personer delade på en toalett och två duschar. Så vill inte jag ha det!

På flera håll i landet har liknande situationer uppkommit, men där har man kunnat lösa frågan;

• Vid Preemraff i Lysekil hade thailändska byggnadsarbetarna mellan 500 och 5 000 kr i månaden. Efter förhandlingar blev resultatet att cirka 20 000 kr i månaden.

• Byggnads hade avtal med ett slovakiskt företag och arbetarna skulle tjäna 137 kr i timmen, men i verkligheten fick de 18 kr i timmen. Efter att Byggnads och Metall hotat med blockad mot SSAB pressades företagen till att betala ut avtalsenliga löner till arbetarna.

I inlagan skriver vi att den svenska kollektivavtalsmodellen motverkar diskriminering och är öppen gentemot utländska företag och arbetstagare och att kollektivavtalsmodellen är flexibel. De fackliga organisationerna i Sverige är positiva till fri konkurrens på lika villkor. Men vi är emot fri konkurrens om den innebär lönedumping – att arbetstagarna ska konkurrera med varandra genom att bjuda under varandra lönemässigt.

Byggnads har i sitt agerande beskrivits som konservativa och motståndare till en nödvändig strukturomvandling i branschen. Nu tar en del strukturomvandling som intäkt för att vi måste konkurrera med låga löner när det gäller tjänster. Det är ett feltänk.

Denna fråga handlar om hur vi vill att Sverige ska utvecklas. Om vi skulle ge upp de löner vi tillkämpat oss – oavsett om vi är byggnadsarbetare, sjuksköterskor eller någon som är lönesatt i relation till ett kollektivavtal, ja då får det långtgående konsekvenser. Om lönerna sjunker följer övriga förhållanden med. Skatter som vi betalar till samhället sjunker och därmed försvagas välfärden. Följden på lång sikt är att vi alla blir fattigare.

I vår inlaga menar vi dessutom attt EG-domstolen bör avvisa Arbetsdomstolens (AD) frågor eftersom de bygger på felaktiga förutsättningar. Företaget Laval var redan etablerat i Sverige genom sitt dåvarande företag Baltic Bygg AB. Ett företag som är etablerat i Sverige är skyldiga att följa svenska regler och kan inte åberopa reglerna om tjänsternas fria rörlighet. Laval har helt enkelt försökt att kringgå svenska kollektivavtal och lagstiftning och då skyddas bolaget inte av EG-rätten och därför ska Lavalmålet avvisas av EG-domstolen.

Om besluten i EG-domstolen ger klartecken för lönedumpning genom att hindra ländernas fackliga organisationer att vidta stridsåtgärder för att försvara lönenivåerna – då kommer motsättningarna mellan folken att öka i EU.

Hans Tilly, ordförande Byggnads

Uppdaterad: