Arbetskraftinvandring är politisk dynamit
Att Rumänien och Bulgarien vid årsskiftet kommer med i EU är glädjande. Men på svenska byggen kan vi inte acceptera konkurrens med lägre löner, sämre villkor och arbetsmiljö. Nyliberalerna vill ha fri invandring för att pressa ner de svenska lönerna – det är politisk dynamit. Sprängkraften kan inte hanteras bakom ryggen på facket, varnar Hans Tilly.
Nästan varje vecka dyker en ny konfliktunge upp i Bygg-Sverige. Byggnads ombudsmän åker numera nästan i skytteltrafik till vissa byggen för att söka skapa ordning och reda – alltför sällan också Arbetsmiljöverkets inspektörer. Byggföretagen där är sällan medlemmar i en arbetsgivarorganisation och står utan kollektivavtal.
Vi har visserligen rutin på att i stället teckna hängavtal – cirka 25 per vecka – men med den nya floran av utländska byggföretag är avtalstecknandet komplicerat.
Affärsidén är att konkurrera med lägre löner, sämre villkor i övrigt och radikalt sämre arbetsmiljö än i svenska företag.
Ibland är det inget företag; de som bygger säger sig vara ett team med svenska F-skattesedlar.
Vi i Byggnads välkomnar utländska företag som motpart och alla arbetare som medlemmar – om de finner sig i att svenska villkor ska gälla.
EU:s utvidgning har fungerat hyggligt frtån svensk synpunkt. Men på vårt område har vi fått oroande många asociala byggen, en påfrestning på den fina EU-tanken.
Vid årsskiftet ska Rumänien och Bulgarien bli EU-medlemmar. Ännu två länder som pressats under den grymma kommunistiska ideologin ska komma in i den demokratiska gemenskapen.
Vår entusiasm för att demokratin vinner mark får dock inte förleda oss till att välkomna asociala arbetsplatser. Då hotas den europiska tanken inifrån.
Jag blir upprörd när nyliberaler vill ha fri invandring för att pressa ner de svenska lönerna.
Det finns anledning att vara kritisk till den statliga utredning som häromdagen förkunnade att vi behöver ökad arbetskraftinvandring.
För några veckor sedan var högsta visdom hos högern att en och en halv miljon svenskar saknade jobb. Ska dessa bli förbigångna av arbetskraft som arbetsgivarna fritt ska kunna rekvirera från länder utanför EU på usla villkor?
Arbetskraftinvandring är politisk dynamit. Och ska hanteras som sådan. Utgången kan bero på om sprängkraften hanteras med, eller bakom ryggen på, facket.
Byggnads tvingas satsa miljonbelopp på att stå emot diffusa svenska högerkrafters finansiering av tvister inom och utom Sverige. Tvister som syftar till att underminera den svenska arbetsmarknadsmodellen.
I en del europiska länder svarar uruselt avlönade invandrare, utan yrkeskunnande, i farliga arbetsmiljöer för en stor del av byggandet. De behandlas ofta som lägsta underklass, sämre än svartjobbande invandrare med rivnings- eller städjobb i Sverige. En sådan oordning vill vi inte importera. Och i en sådan miljö vill inte heller seriösa svenska företag konkurrera.
Men varför är de svenska byggdirektörerna så undfallande mot nyliberalerna, som vid sidan av sin styrka i medierna nu också behärskar regeringskansliet?
Tänk om vi i Byggnads slapp leta tvivelaktiga arbetsgivare, rota efter oegentligheter i löneutbetalningarna och ideligen anmäla livsfarliga arbetsmiljöer. Då kunde vi ägna mer tid och pengar åt de cirka 10 000 gymnasister som valt att satsa på en framtid i ett byggyrke. Som de kanske till och med kan utöva utanför Sverige. Och i företag som använder svenskt byggkunnande som en exportfördel.
Hans Tilly
Byggnads ordförande