Anställ unga, bortskämda företagare!
Varje år lämnar cirka 100 000 ungdomar skolan för att börja jobba. De är bättre utbildade än såväl tidigare årgångar som jämnåriga i de flesta andra länder.
De svenska företagen får ungdomar, bildligt talat, serverade på silverfat. Men sällan ser man minsta tecken på aptit från arbetsgivarna för att ta för sig av utbildningssamhällets frukter.
Jag har mångårig erfarenhet av hur tusentals ungdomar, som valt att satsa på ett byggyrke, behandlas.I gymnasiet har de fått teoretisk och praktisk utbildning, ofta kompletterad med praktik på byggen.
Sedan ska de, enligt våra kollektivavtal med arbetsgivarna, vara lärlingar under två år för att få yrkesbevis och bli fullbetalda.
Men intresset från byggföretagen för att anställa dessa välutbildade ungdomar brukar vara minst sagt blandat. En rundringning som Byggnads gjort i veckan visar att flera hundra av de 3 500 ungdomar, som lämnade bygg-gymnasiet i våras, ännu inte fått någon lärlingsanställning. Samtidigt gnölar företagen ofta över att de inte får tag på (svenska) byggnadsarbetare.
Att hjälpa dessa ungdomar ut på arbetsmarknaden är en viktig uppgift för våra ombudsmän, av vilka i genomsnitt 20 arbetar med utbildningsfrågor. Också företagens regionala organisationern deltar i byggkommittéernas konstruktiva arbete med våra lärlingar.
Svårast att få lärlingsplatser brukar det vara i de stora företagen Skanska, NCC, Peab osv. Att rekrytera ung arbetskraft med lärlingslön verkar inte vara något prioriterat område för storföretagen. Är aktieägarna informerade om hur dålig framförhållningen är?
De svenska arbetsgivarna är som helhet bortskämda. Alltför många sitter med armarna i kors och väljer och vrakar ur köerna av sökanden.
Och när köerna ebbar ut gnäller företagen över att avtalslönerna är för höga och att folk inte vill pendla. Ibland ojar de sig också över att det inte går att hur som helst rekvirera underbetald arbetskraft utifrån.
Hade näringslivet haft centrala organisationer som främjat företagens intressen skulle de ha visat på de möjligheter som öppnar sig för expansion när det är god tillgång på kvalificerad arbetskraft, en historiskt hög vinstnivå, låg inflation, låga räntor och en lysande tillväxt.
Istället är Svenskt Näringsliv och dess satelliter kuggar i det borgerliga valmaskineriet. De är också passiva sympatisörer till den folkpartistiska svartmålningen av skolan med dess duktiga personal och kämpande elever.
Direktörerna gnäller märkligt nog ofta över att det finns arbetskraft (”en och en halv miljon har inget jobb att gå till”), att de som inte får jobb kan leva någorlunda anständigt och att de direkta och indirekta subventionerna till företagsamheten är för låga.
Tänk istället positivt, direktörer!
Hans Tilly
murare
Byggnadsordförande