Vad kan svenska fackförbund lära sig av Norge?

Seminariet inleddes av LO i Trondheims vice ordförande Heidi Larsen som beskrev innebörden av den s.k. Trondheimmodellen.

I senaste valrörelsen i Norge blev fackförbunden den starkaste påverkansaktören. Genom ett unikt samverkansprojekt mellan flera olika fackförbund kunde facken bestämma dagordningen för de politiska partierna.

Heidi Larsen berättade att de olika förbunden samlat ställde frågan till sina medlemmar – vilka politiska krav ska vi ställa på de olika partierna. Heidi betonade tydligt att det inte är de politiska partierna som ska styra denna process – utan det är medlemmarna som fritt ska ta fram de olika frågor de vill att partierna ska driva. Inget parti ska gynnas – inte ens Arbeiderpartiet.

När man efter denna medlemsprocess fick fram de viktigaste kraven så ställde man sedan frågan till alla partier – är ni beredda att driva dessa frågor. Partierna fick svara ja eller nej på vart och ett av dessa frågor. Detta blev sedan grunden för vilket parti medlemmarna borde rösta på.

Genomslaget blev enormt och inflytandet i politiken blev en framgång. Sammanfattningsvis sa Heidi Larsen att denna typ av modell måste grunda sig i lokal förankring, vara fri från de politiska partierna, bestå av breda allianser av fackförbund, leda till konkreta krav som man kan säga ja eller nej till och leda till offensiva krav som inte bara försvarar det bestående. Resultatet måste synliggöras tydligt och då gärna på nya arenor.

I den efterföljande diskussionen tyckte den samlade panelen att Trondheimmodellen var mycket intressant och bör kunna tjäna som förebild även för den Svenska fackföreningsrörelsen. Anette Carnhede, förbundsordförande, Fackförbundet ST, Maria Östberg-Svanelind, utredningschef och internationell sekreterare, Akademikerförbundet SSR, David Samuelsson, kommunikationschef, Kommunal och Åsa Erba Stenhammar, avtalssamordnare, Unionen tyckte vidare att man skulle kunna samla sig kring jobbfrågan och a-kassan inför den kommande valrörelsen.