Upprustning - på vems villkor och till vilken kostnad
Syftet var att diskutera problemställningar, förutsättningar och lösningar för renoveringar av ca 450 000 lägenheter i Sveriges miljonprogramsområden. Kort sagt, deltagarna på seminariet skulle svara på frågan; går det att förenkla processen och renovera billigare?
Kurt Eliasson, vd SABO, försökte ge en bild av fastighetsbeståndet i miljonprogramsområdena runt om i Sverige. 850 000 lägenheter byggdes i Sverige mellan 1961-1975, varav 50 000 finns i kommunala bostadsbolag. De flesta fastigheter är nu, då husen börjar bli ganska gamla, i behov av omfattande renoveringar, varav ca 20 % av beståndet fram till nu renoverats som yttertak, fasader, badrum mm. SABO räknar med att det kostar ca 500 kr/kvm upp till 5000 kr/kvm. Större städer har bättre förutsättingar än de mindre orterna. Eliasson efterlyste stimulerande insatser från regeringen för renovering av miljonprogramsområdena.
- Idag står alla bakom det kravet och staten som tog initiativet till miljonprogrammet borde också kunna hitta lösningar för renoveringar. Det behövs en ordentlig och bred kraftsamling i ett partnerskap mellan stat, kommuner, fastighetsbolag, byggbranschen och andra aktörer, sa Kurt Eliasson.
Gösta Gustavsson, ansvarig för fastighetsutvecklingsfrågor efterlyste ett mer anpassningsbart regelverk. Han lyfte också problemet med att överhuvudtaget få in anbud på renoveringar och då det visas intresse, är offerterna allt för höga. Det är på grund av för många underleverantörer, vilket leder till ställtid med allt för höga kostnader som följd. - Vi måste också bli bättre på att få in personer som även har utbildning inom angränsande områden, sk multihantverkare, fast där har vi mött på ett motstånd hos branschen. Det måste till en bättre produktivitet, som under 80-talet då det fanns specialister på renoveringar, sa Gösta Gustavsson.
Anders Lindgren, vd på Skanska, menade att de effektiviserat sin verksamhet vad gäller renoveringsarbeten. Han nämnde ett projekt kallat Miljardhemmet med en "verktygslåda" för olika typer av åtgärder, med ett helhetsgrepp kring faktorer som trygghet och säkerhet i bostadsområdena. Han pekade på vikten av ett samarbete med både hyresgäster och fastighetsägare: Kanske behöver hus rivas för att ge mer luft och bättre miljö i området eller för att ge plats åt kompletteringsbebyggelse menade han och nämde renoveringen av ett bostadsområde i Husby, Stockholm, som ett bra exempel på gott samarbete mellan de boende och Svenska bostäder.
BI:s Bo Antoni inledde sitt anförande med att leende konstatera att det saknades en part i lokalen och syftade säkerligen på Byggnads. Han tyckte att det behövs ändamålsenliga regler. Det behövs lagar och förordingar, kollektivavtalen måste förändras och vi måste se över våra egna normer och värderingar - t.ex vår förändringsbenägenhet. - Det hade varit busenkelt om bara en part fick sätta reglerna, sa han.
- Och kollektivatalen - vi har 40 timmar...allt över det är förbjuden övertid - allt är övertid om vi ska raljera lite grann! Vi måste vänja oss vid att veckan har sju dagar, en arbetsdag kan vara från 6 på morgonen till 10 på kvällen, det kräver förändring sa Bo Antoni och syftade naturligtvis på skiftarbete. - Vi måste kunna lyfta fram kompetenser, men då har vi ju LAS. Och det är antingen varsel eller strejk i varenda avtalsrörelse, dundrade Bo Antoni. Med de här konfliktreglerna vi har är vi totalt maktlösa, sa han och slog ut med händerna i en hjälplös gest.
Det är ju en viss skillnad på finssnickaren och den som bär gipsskivor, men de ska enligt avtalet ha tydligen ha samma lön - vilket motverkar produktiviteten, tyckte Bo Antoni.